Det sanna omdömet om våra jordgubbar - av en som är extremt kinkig vad gäller just jordgubbar!
tisdag 28 juni 2011
söndag 19 juni 2011
Första natten ute
Pelle har äntligen fått flytta tillbaka till lösdriften, efter 17 månaders konvalecens från en senskada. Men, det tar ett tag för nya (och nygamla) vanor att befästas. Så, sin vana trogen ville han gå in första kvällen.
torsdag 16 juni 2011
onsdag 15 juni 2011
Efter bergsbestigning 1
Óskadís och jag följde med Yhlva och Ess på en klättring uppför Väsjöbacken 14 juni 2011. Efteråt fick Óskadís gå tillbaka till sina kompisar i hagen.
lördag 11 juni 2011
fredag 10 juni 2011
torsdag 9 juni 2011
Efter plugget
Óskadís fick en välbehövlig o svalkande dusch efter dagens träningspass. Och, så här mysigt var det att komma tillbaka till hagen sen.
tisdag 7 juni 2011
Bakvänd ridning
Hemkomna från söndagsturen var grannen lite spexig och glad - eftersom vi inte längre var ovänner. Och, då fick jag en skoj videosnutt.
lördag 4 juni 2011
Jag tänker på PAPPA idag!
För 1 år sedan - idag - besökte jag Öland för första gången i mitt liv... för att gå på min pappas begravning. F.ö den första begravning jag nånsin gått på.
Jag förlorade kontakten med min pappa i slutet av 90-talet... och återfick kontakten bara drygt 1 år innan han avled - under mystiska omständigheter.
Jag förstod aldrig att han var så sjuk att han skulle dö.
Han sa i telefonen att läkarna skulle ge honom en bit av en frisk lever... och så skulle han kunna leva i 30 år till.
Han blev frisk under sjukhus/sjukhems-vistelserna, men blev genast sjuk igen då han varit hemma ett litet tag,,, hos en fru som inte brydde sej om att hjälpa honom, och som blandade örter och "hälsokost" i drycker och mat som hon gav honom.
Jag begärde vid ett flertal tillfällen att han skulle obduceras pga misstanke om förgiftning. Obduktin gjordes... men det tittades inte på sånt som skulle kinnat svara på det.
Och, de journalkopior jag begärt att få en massa gånger... har jag än idag inte sett skymten av.
Detta skrev jag strax efter begravningen för 1 år sedan:
Tänk om man ändå kunde få backa bandet... och få en chans till att få spendera tid tillsammans med sin pappa.
Visst... Jag har fått kontakt med min stora lillebror, som jag Älskar och har Älskat sedan han föddes... och som jag pga min dåliga hälsa inte kunnat hålla så god kontakt med under hans uppväxt.
Jag har fått en ny chans med honom.
Och, med hans mamma... som jag genast tog till mitt hjärta då hon kom till vår familj genom min pappas försorg.
Och, jag har genom dom även fått 2 underbara tjejer och pappan i den familjen in i mitt liv...
Men... Jag SAKNAR min pappa!!!
Jag är inte ensam om att sakna och att sörja honom.
Men, jag SAKNAR och SÖRJER och GRÅTER... och, jag önskar så en chans till...
(Filmen visar bilder på pappa som ung (i båten) och mej i trampbilen, mej då jag lussade på dagis, mej på kollo i Småland, pappa en jul i villan i Huddinge, mej i sommarstugan på Väddö, mej då jag hjälpte till i pappas åkeri - B. Karlsson's Åkeri i Huddinge - , mej då jag var sjuk... bilder från pappas alltför tidiga begravning... och på Lennart, Ingrid, Michael, Peter och även farmor - Ann-Mari Karlsson - och farfar - Arvid Karlsson - som jag hoppas fanns där för pappa då han somnade in på sjukhuset i Kalmar vid 4:30 den 13 april 2010.)
Jag förlorade kontakten med min pappa i slutet av 90-talet... och återfick kontakten bara drygt 1 år innan han avled - under mystiska omständigheter.
Jag förstod aldrig att han var så sjuk att han skulle dö.
Han sa i telefonen att läkarna skulle ge honom en bit av en frisk lever... och så skulle han kunna leva i 30 år till.
Han blev frisk under sjukhus/sjukhems-vistelserna, men blev genast sjuk igen då han varit hemma ett litet tag,,, hos en fru som inte brydde sej om att hjälpa honom, och som blandade örter och "hälsokost" i drycker och mat som hon gav honom.
Jag begärde vid ett flertal tillfällen att han skulle obduceras pga misstanke om förgiftning. Obduktin gjordes... men det tittades inte på sånt som skulle kinnat svara på det.
Och, de journalkopior jag begärt att få en massa gånger... har jag än idag inte sett skymten av.
Detta skrev jag strax efter begravningen för 1 år sedan:
Tänk om man ändå kunde få backa bandet... och få en chans till att få spendera tid tillsammans med sin pappa.
Visst... Jag har fått kontakt med min stora lillebror, som jag Älskar och har Älskat sedan han föddes... och som jag pga min dåliga hälsa inte kunnat hålla så god kontakt med under hans uppväxt.
Jag har fått en ny chans med honom.
Och, med hans mamma... som jag genast tog till mitt hjärta då hon kom till vår familj genom min pappas försorg.
Och, jag har genom dom även fått 2 underbara tjejer och pappan i den familjen in i mitt liv...
Men... Jag SAKNAR min pappa!!!
Jag är inte ensam om att sakna och att sörja honom.
Men, jag SAKNAR och SÖRJER och GRÅTER... och, jag önskar så en chans till...
(Filmen visar bilder på pappa som ung (i båten) och mej i trampbilen, mej då jag lussade på dagis, mej på kollo i Småland, pappa en jul i villan i Huddinge, mej i sommarstugan på Väddö, mej då jag hjälpte till i pappas åkeri - B. Karlsson's Åkeri i Huddinge - , mej då jag var sjuk... bilder från pappas alltför tidiga begravning... och på Lennart, Ingrid, Michael, Peter och även farmor - Ann-Mari Karlsson - och farfar - Arvid Karlsson - som jag hoppas fanns där för pappa då han somnade in på sjukhuset i Kalmar vid 4:30 den 13 april 2010.)
torsdag 2 juni 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)