För 1 år sedan - idag - besökte jag Öland för första gången i mitt liv... för att gå på min pappas begravning. F.ö den första begravning jag nånsin gått på.
Jag förlorade kontakten med min pappa i slutet av 90-talet... och återfick kontakten bara drygt 1 år innan han avled - under mystiska omständigheter.
Jag förstod aldrig att han var så sjuk att han skulle dö.
Han sa i telefonen att läkarna skulle ge honom en bit av en frisk lever... och så skulle han kunna leva i 30 år till.
Han blev frisk under sjukhus/sjukhems-vistelserna, men blev genast sjuk igen då han varit hemma ett litet tag,,, hos en fru som inte brydde sej om att hjälpa honom, och som blandade örter och "hälsokost" i drycker och mat som hon gav honom.
Jag begärde vid ett flertal tillfällen att han skulle obduceras pga misstanke om förgiftning. Obduktin gjordes... men det tittades inte på sånt som skulle kinnat svara på det.
Och, de journalkopior jag begärt att få en massa gånger... har jag än idag inte sett skymten av.
Detta skrev jag strax efter begravningen för 1 år sedan:
Tänk om man ändå kunde få backa bandet... och få en chans till att få spendera tid tillsammans med sin pappa.
Visst... Jag har fått kontakt med min stora lillebror, som jag Älskar och har Älskat sedan han föddes... och som jag pga min dåliga hälsa inte kunnat hålla så god kontakt med under hans uppväxt.
Jag har fått en ny chans med honom.
Och, med hans mamma... som jag genast tog till mitt hjärta då hon kom till vår familj genom min pappas försorg.
Och, jag har genom dom även fått 2 underbara tjejer och pappan i den familjen in i mitt liv...
Men... Jag SAKNAR min pappa!!!
Jag är inte ensam om att sakna och att sörja honom.
Men, jag SAKNAR och SÖRJER och GRÅTER... och, jag önskar så en chans till...
(Filmen visar bilder på pappa som ung (i båten) och mej i trampbilen, mej då jag lussade på dagis, mej på kollo i Småland, pappa en jul i villan i Huddinge, mej i sommarstugan på Väddö, mej då jag hjälpte till i pappas åkeri - B. Karlsson's Åkeri i Huddinge - , mej då jag var sjuk... bilder från pappas alltför tidiga begravning... och på Lennart, Ingrid, Michael, Peter och även farmor - Ann-Mari Karlsson - och farfar - Arvid Karlsson - som jag hoppas fanns där för pappa då han somnade in på sjukhuset i Kalmar vid 4:30 den 13 april 2010.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar